Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stad, som kröner hela landets hnfvnd,
An irra jagad likt det värsta rofdjur
Uti den ödemark, der man sökt värja
Sin makas skogsrätt och de barns, hon födde. —
Ni har väl icke tålamod, Claes Fleming,
Att vänta, tills att källan af det blod,
Som bragt ert eget uti våldsam svallning,
Har torkat ut. Påskynda skall ert bud
Min hädanfärd; jag ber ej om försköning.
En ynnest jag begär likväl — den enda,
Hvarom en dödlig jag har nåmsin bett.
Må ni mitt gråa hufvud akta värdigt
Att höjas upp till spetsen af det torn,
Som kröner denna undersköna kyrka.
Bakom hvars fönsters blommor friden blickar
På den förstöring, hvilken ute härjar.
O! Det blir skönt att än med brustna ögon
Se dessa sköna fjärdar le i tårar
Mot vårens sol och hoppas vår ännu
At Finlands stränder utaf himlens Gud,
Fast Finlands folk har intet mer att hoppas,
Åtminstone af menskor. Nästa söndag,
Då skaror blicka mot den höjd, hvars stämma
Dem bjuder hem till Herrans helga frid,
De skola se, hvad tiden lidit — ocb,
Fastän dess framfart tecknas annorlunda
An vanligt, veta de, hvad deras frid
Tillhöra månde. Och de falla ned
På sina knän och bedja tyst en bön
För Herrans ro åt den, som blifvit gjord
Uti sin sista stund till visare
Af tidens lopp i dessa sista tider.
Och fast den bönen flyr på lätta vingar
Mot himlen hän, den trycker likväl nedåt
Med gräslig tyngd en annan bön, hvaråt
Man bäfvande ett annat namn plär gifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
