Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbannelse är denna bönens namn.
Ni vet kanske på hvem och hvilkens hus
Den bönens tyngder falla neder, herre!
Claes Fleming. Att denna tid så farlig icke är,
Som du den målat ut med mörka färger,
Bevisas klart deraf, att du fått tala
Till punkt och lyssna kan ännu till svar.
Bengt Bonde. Ni säger rätt: er tid är icke farlig,
Och er förtjensten tillhör äfven deraf.
Ni ställt så till, att lifvet är till börda,
Och döden synes oss en vinning blott.
När det så långt har kommit, byter faran
Sin gamla art och synes endast räddning.
Och ingen finnas kan då mer så feg,
Att han ens hyckla vill ett ord, som kunde
Den enda räddning, han än hoppas, skymma.
Matilda, som staunat i bakgrunden och med ytterligt spänd
uppmärksamhet följt handlingen, framträder med säkra steg.
Matilda. Ja väl! Så feg ej finnes här en man
Bland dem, som vuxit jemte våra skogar!
Och sjelfva qvinnan lär omsider inse,
Att ej den tid, som grundats af Claes Fleming,
Så farlig är, som hon den trodde förr.
Min tacksamhet mig omotståndligt bjuder
Att ropa högt, hvad han, som lifvet vågat
För mig, ej nämnde med ett andetag.
Den sak, som hänfört till hans sista strid
Bengt Bonde, var ej främmande för honom.
Det var hans egen, angick honom nära,
Som alla de, hvari han kämpat förr.
Det var för mig han offrat sig, för dottern
Utaf en stridsbror, hvilken jemte honom
För Finland stått: och lycklig mer än Bengt
Fått falla på dess jord, som skölden faller
På kämpens bröst, när hjertat klappat ut.
Haf tack för all din trohet, du, lnars själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
