Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är mera härlig än de allas, hvilka
Sig kalla stolt för detta landets herrar.
Jag är så arm, att intet jag kan göra
För dig. Min sista bön likväl skall höjas
Till Gud om evig frid för den, som offrat
Sin egen ro för andras blott. I templet
Får denna bön väl aldrig stiga mer,
Men kring hvar bön sig tempel städse hvälfva. —
Du vill det icke och jag ej förmår
Vanhelga ens till båtnad för din räddning
En bön om mildhet, sträfvande till denna
Iskalla barm, der cj ett hjerta klappar
För egna barn en gång.
Johan Fleming. O, min Matilda!
Ej såre du också det stora hjerta,
Som du ej känner, och hvari så gerna
Jag skulle vilja ställa dig i rummet,
Som blifvit öde, då derur skall ryckas
Den kärlek, hvilken jag ej mer förtjenar.
Matilda. Det fanns en kärlek, som du har förtjenat
Måhända vida mindre än din faders.
Den finns ej mer, se’n jag omsider vet,
Att det var Flemings son, som stulit den.
Johan Fleming Du älskar mig ej mer, Matilda? Se
Uti mitt öga, som för sista gången
Emot sin morgons skönsta stjernor blickar,
Och säg, att du mig icke älskar mer!
Det vore godt! — Ej morgonljus får blända
Det öga, som i fängslets skymning öfvas
Att skåda modigt in i dödens natt.
Matilda blickar länge på Johan Fleming, som knäböjt för
henne, och slår slutligen sina armar omkring honom, sig sjelt ej
mera mäktig.
Matilda. Jag älskar dig, Claes Flemings son i lif
Och död! — Min faders blodbestänkta skugga,
Förlåt mig det! Jag kan ej annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
