Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matildas blickar mötas i detsamma af Daniel Hjort, hvilken
jivss förut inkommit och likblek stirrar på henne, hvarefter hon,
vänd emot honom, utropar:
Af dig kan jag förlåtelse ej hoppas.
( Radzivill träder upp med häftighet).
Scen XI.
De förre. Radzivill.
Radzivill. Man kan dock icke vara öfver allt tillstädes,
Men hvar helst mina blickar icke följa
Och öfvervaka händelsernas gång,
Sker ofog af en så betänklig art — —
Claes Fleming. Att er närvaro knappt kan öka detta.
Det får ej öfverskrida alla gränser,
Och oundvikligt torde derför vara,
Att ni aflägsnar er, herr kammarherre!
Radzivill (ryckande på sin värja).
Blod kräfver ett förfarande likt detta.
Claes Fleming. Den mark, hvarpå ni står, är re’n så hal
Af gjutet blod, att lätt deri ni halkar.
Ett sådant fall dock vore mindre önskligt;
Men det blir oundvikligt, om ni icke
På ögonblicket min befallning lyder.
Radzivill. Hvad! Er befallning! Vågar den väl stiga
Så högt, att sig en Radzivill derunder
Nedböja skulle?
Claes Fleming. Blott en sådan lutning
Hans Härlighet kan rädda ifrån den
Upphöjelsen, som annars väntar honom
På berget Korpilais, der en triumfport
Står redo för hans räkning. Den bereder
En genomgång till ännu högre rymder,
An der hans stolta ande redan ströfvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
