Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En redlig man, som icke vore redo
Sitt lif för eder vedervåga gladligt.
Bengt Bonde går, åtföljd af Matilda. Likaledes skingras de
öfrige åt olika håll. Af ven Olof, stödjande sig på tvänne kamrater
lemnar scenen. Endast Daniel Hjort qvarstannar; Hexan inträder
kort derpå.
Scen XIII.
Daniel Hjort. Hexan.
Daniel Hjort. Vik från mig, djefvul, fast jag fallit djupt!
Jag kiinde ju en ilning genomljnnga
Min själ med glädje, då jag såg hans ofärd,
Som från mig röfvat bort min lefnads lycka.
Den tanken skall dock ej få makt med mig.
Fastän jag ingen fröjd i lifvet hoppas,
En fröjd lik denna inger mig dock fasa.
Matildas hjerta, älskande och sällt,
Mig skulle salig gjort: men ej nog usel
Jag känner mig att plocka upp det krossadt
Bland spillrorna af hennes egen lycka.
(Hexan inträder, blickande oroligt omkring sig).
Hexan. Hvar finns Matilda?
Daniel Hjort. Hon som bäst sig lärer
Att vörda Flemings hustru såsom svärmor.
Hexan (med fasa). Förr än hon lärt sig det, må Åbo slott,
Nedstörtadt, krossa allt hvad Fleming heter —
Och det som aldrig får det namnet bära!
En franciskaner-inusik tittar skygg in på scenen. Han
drager sig tillbaka, men återkommer genast derefter jerate tre andra
bröder bärande en likbår, öivertäckt med en eldröd mantel, hvilken
liknar andens, som visade sig för Krasinsky i första akten.
Mun-karne sjunga doft, medan de tåga till öppningen af Klostergatan
följande kör:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
