Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lida hvarje dag. Men ingen så,
Som jag den led. Försynens vink ej ledde
Mitt barn i dödens famn ur modersfamnen.
Försynens blick förmörkats, blifvit blind
Likt höstlig himmels, der hvar stjerna slocknat;
Och blott en vresig slump, vid galna irrbloss
Grep i min lilla dotters vackra lockar
Och henne slungade i ett förderf
Så gräsligt, att försynen se’n ej vågat
Mer slå sitt öga öfver Finland upp,
Befarande att möta denna anblick,
Som upprests till ett hånfullt minnesmärke
Af tiden, då försynen slumrat bort
I maklig ro från jordens alla sorger.
Bengt Bonde. Gud, som lät enkan lida, hvad du lidit,
Barmhertigt tål väl ock en mors förtviflan,
Hvars hädelse dock annars skulle kalla
Hans blixtar straffande på hennes kufvud.
Hexan. På hvilken punkt kan Han mitt hjerta drabba,
Den Han ej sårat, krossat re’n? Hvad kunde
Han från mig taga, det han ej lät ryckas
Ifrån mig så, att modershjertat visar
Barmhertighet mot Honom, då det tror,
Att Han deraf platt intet vetat. Om
Min klagan Han dock ville straffa, gjordes
Han lik sitt redskap, Fleming, lnilkens våld
Först kallar klagan oraotståndligt fram
Och sedan straffar denua som ett brott.
Bengt Bonde. Din vilda sorg mig ger en gräslig måttslock
För hvad du lidit. Men du ville ju
Ditt olycksöde lägga aftäckt för
Mitt hjertas blickar. Stunden ilar. Låt
Din dystra saga i dess fotspår följa.
Hexan. Förlåt mig Bengt, att jag blott klagosuckar
Gaf, då berättelsen du väntat om
Hvad, som berättigade mig att klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
