Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halft vred, halft lekande, tog han derefter
Mitt barn uti sin famn och gick till Svidja.
Den lilla gret och sträckte sina armar,
Så länge hon mig kunde se. Det var
Den sista gängen hon mig såg och — gret.
Min tid att gråta kom och räckte längre. — —
Emellertid jag med förtvifladt mod
Flög bort i ryttarhopens spår. Blott dessa
Jag fann, men icke den, till hvilken spåren
Mig leda skulle. Qvällen mörknade
Allt mera lik det hopp mig upprätthållit.
Då såg jag hafvet blånande emellan
Dess stränders björkar. Och en djup förtviflan
Gjöt i min själ den längtan att få sänka
Uti dess svala famn min heta sorg.
Så godt det varit, om min längtans vink
Jag hade följa fått. Men annorlunda
Mitt ödes stig var tecknad ofvan stjernor.
Knappt hunnen stranden, såg jag långt från denna
En ekstock, hvarmed våg och vindar lekte
I nyckfull välbehag; dock ledning af
En mensklig vilja kunde der ej spörjas.
Men snart vid månans ljus ja? äfven märkte
Små barnahänder, hvilka lustigt ville
I vågomsköljda återskenet gripa.
Den späda gungade dervid så häftigt
Sin svaga farkost, att, om hon på vågen
Re’n hade gungat, faran ej tyckts större.
Med ängslig hast jag sprang längs klipporna;
En annan båt till slut ur deras skrefvor
Blef lösryckt, och i nästa ögonblick
Jag andlös tryckte mot mitt bröst Matilda,
Som saligt log ännu åt dödsens lek,
Hvarur hon togs. Trött vid sin grymma lek
Vid stranden ryttarn henne lemnat nyss.
Den späda vaggat båten se’n så länge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
