Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bonde. En tillflyktsort du måste ju bereda
Åt dottern, som dig ännu lemnats qvar.
Hexan. Ja väl. Min första omsorg var dock endast,
Att hon ej skulle från mig röfvas bort.
Likt stjernornas, mitt tåg var äfven nattligt,
Så länge kända ställen än oss mötte,
Och kända anletsdrag oss kunnat möta.
Vi ledo brist; Matildas hunger dock
Mig tärde mera än min egen. Målet,
Vid hvilket hvila, näring, kanske tröst
Oss väntade, ej tycktes närma sig,
Men skrida undan.
Bengt Bonde. Mål din kosa egde
Således dock?
Hexan. När sansning återtagit
Min själ i sin besittning, och derur
Den närmsta fruktan vikit, klarnade
För mig ett sådant. Anförtro Matilda
Jag ville åt min ädla ungdomsvän,
Herr Göstas maka. Nyss de flyttat båda
Till hennes fäders forna herresäte.
Det huset älskade Claes Fleming ej,
Af honom lönt med lika tänkesätt.
Hans dotter, när hon kom, som dit hon burits,
På vänligt skygd der kunde säkrast räkna.
Bengt Bonde. Det hoppet slog ej felt. Bedra’r ej allt,
Ditt skötbarn växte upp i herresätet
Som husets egen dotter; och hon är
Densamma––––––––
Hexan. Ja. Du vet om henne nu
Mer än hon sjelf och någon ann’ på jorden
Förutom mig, se’n hennes fostermor
Och fader båda vådligt nåddes af
Sitt sista öde, fast på olikt sätt.
Bengt Bonde. Dig sjelf man sällan såg på herregården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
