Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försåt och våda, lurande på dig?
Skall drömmen, stirrande mot framtids-mörkret,
Ej qvalfullt mera föda uppå nytt
De faror, dem din hjeltearm re’n dödat? —
Lik seglaren, som utan rast och ro
Har brottets natt och dag med vilda stormar,
Af hvilka kosan stängts till Nya Verlden,
Så skall ock du omsider hamna vid
Den nya verld, som öppnas dig af friden.
Claes Fleming. För din skull önskar jag, att fridens kuster,
Dem hoppet målar för din blick så nära,
Ej blott en svekfull hägring skulle vara.
En seglare som jag, den ödet kastat
På vida haf, der häftigast det blåser,
Får dock ej tänka på att styra in
I hvarje bngt, dit vinden icke hittat.
Ej blott hans plikt det är att hålla sjön;
Det är ock tryggare att öppna stormar
An dolda reflar möta. Märk: pirater,
Som skulle bäfva för hvar öppen strid,
I strandens blindskär och dess buskar finna
De bundsförvandter, som till anfall mana.
Fru Ebba. Du tycktes sjelf dock hoppas ändtlig frid.
Claes Fleming. Ja — frid i sinnena och ro i landet
Och en försoning mellan vreda landsmän.
Men sjelf jag tror mig lika långt från friden
Som från den vagga, der som barn jag somnat.
Fru Ebba. Det är dock rysligt!
Claes Fleming. Stackars maka! Du,
Ilvars öde band din lefnads julle, ämnad
För stilla vatten, fast vid örlogsskeppet,
Som heter Fleming och som oceanen
Har fått till hamn. Om, att din oro stilla
Jag kunde söka mig en mera rolig––––––
Fru Ebba. Gör ej din hustru orätt, Fleming, fast
Den utsigt till en lugnad tid, du öppnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
