Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med laddade gevär till hands att vara
Och redo vid hvar vink, som gifvas skulle.
Se’n trädde jag till hopen, mött af vilda
Åthäfvor, skri och — —
Claes Fleming. Det förstås. Men fortfar!
Officeren. Man var ej ense om, hvad göras borde.
Då en del ville spränga slottets port,
Förmente andra, att man borde bida,
Tills upprorshopens hufvudman hann komma
Tillbaka ifrån den beskickning, livarmed
De låtit honom bortgå.
J/ubomirsky (med yttersta förbittring. Ha — de lumpne
Trashankarne!
Claes Fleming. Tag saken kallt, min herre!
Ert nit för kungens bästa hänför er.
Officeren. Omsider gaf man mig gehör. Jag sade:
Ni önskar göra bruk af denna stund,
Då stadens hedervärda borgerskap
Så talrikt var församladt. Öfvertygad
Om dess deltagande för husets lycka,
Ni ville ej förhålla, att i dag
Förlofning skulle firas mellan fröken
Matilda Gustafsdotter och herr Johan.
Derefter inbjöds stadens menighet
Till slottet och till platsen deromkring
För att betydelsen af festen höja.
Claes Fleming. Hur upptogs detta budskap?
Officeren. Ändlöst jubel
Flög såsom svar derå kring land och vatten.
Claes Fleming. Och derpå skingrade sig hopen lugnt?
Officeren. Så hastigt var ej lugnet återstäldt.
Den galna barm, som hejdlöst framvräkt massan
Till slottets port, var idel menlöshet
Mot ilskan, som i sinnena sig tände
Och ledarns namn och rykte vildt förtärde.
Sig hopen ansåg ej blott öfvergifven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
