Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sviken ock förrådd. Och som de sleto
Hans ära, ville de ock sönderrifva
Hans kropp, om tag på den de kunnat få.
Lubomirsky (med raseri . De fege skurkarne! Om de ock vore
Så många, såsom män på Wohlas slätt,
När Polens kungar väljas, jag dem ensam
Skall skingra, stycka och tillintetgöra,
Liksom ett lejon lammens usla skockar.
Claes Fleming. Gref Lubomirsky! Ni är ung ännu;
Er känsla brusar mot de vilseledde
Liksom en vårflod öfver låga bräddar.
Skall jag, som re’n var man, då ni ännu
Ej hade skådat dagens ljus. er säga,
Hur lätt sig känslan vilseleda låter?
Den är en källa dock till godt som ondt.
Döm derför icke strängt, när den gått vilse,
Men led den hellre hä’n till ädla mål.
Lubomirsky. Att döma så var hittills endast gifvet
En enda menska — Henrik af Navarra.
Med undran ser jag er med honom täfla.
(Ofticeren går. Matilda inträder, bärande en präktig pokal).
Scen XII.
Claes Fleming. Lubomirsky. Matilda.
Matilda. Se, fader! Stadens borgerskap förärat
Oss denna gåfva såsom underpant
Af frid och endrägt.
Claes Fleming. Härlig gåfvan är,
Men vida härligare deras önskan.
Matilda. De en begäran till sin gåfva fogat.
Claes Fleming. Hvad vilja de? Det kan blott vara ädelt.
Matilda. De önska skåda dig — och vid din hand––––-
Claes Fleming. Hvem då? Kanske min yngsta dotter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
