Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty hennes olyckssälln moder var
Ock hennes brudgums mor!
Fru Ebba. Ha — modershjerta!
Var sädan meningen utaf din hviskning?
Sändebudet inträder. Strax derefter Johan Fleming och De Yijk.
Scen XVI.
De förre. Sändebudet. Johan Fleming. De Vijk.
Sändebudet. Hvad hända skulle, skett. I spillror ligger
Kung Sigi smundi thron och värnet störtadt.
Men kronan, hvilken rullat här i stoftet,
Jag fångar upp och för den, dit den hörer.
(Han upptager den fallna kronan).
Lubomirsky. Kom ej din hand dervid! Den bränner handen
Liksom det hufvud, hvaråt du den ämnar.
Sändebudet. I nordens land ett hufvud finns allenast,
Som passar för den. Det skall hafva kronan.
Han och Lubomirsky draga sina svärd. Sändebudet drifver,
våldsamt kämpande, Lubomirsky öfver Claes Flemings lik från
scenen. Johan Fleming och de Vijk instörta. Den förre kastar sig.
gråtande på knä vid de döde.
De Vijk. Till kamp! Hur rik än tiden är på sorg,
Åt klagan intet ögonblick kan egnas:
Så stor och nära som vår sorg står faran.
Alla hasta ifrån scenen åt olika håll. Afven Johan Fleming
spritter upp.
Johan Fleming. Ditt kalla stoft mig säger, store fader,
Att af din son du fordrar mer än klagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
