Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen XVII.
Scenen förändras till en skogstrakt. Solen är nära sin nedgång.
Katarina Månsdotter. Kem.
Katarina Månsdotter har nyss stigit ned ur en portschäs och
träder några steg fram, omgifven af personer, hörande till hennes
folje. Kem nalkas med förvridna och halffåniga anletsdrag, utan
att drottningen blifver honom varse.
Katarina. Här är oss godt att vara! De af mödan
Förtröttade sig hvile liksom dagen.
Hur ljuft här fläktar qvällens svala frid!
Kem. Med eder vare frid! Förlåt, att öfver
Min läpp har balkat en så dristig önskan.
Men ej det vore kelsosamt, om friden
Alldeles skulle flytta bort från jorden.
Katarina. Har ifrån er den flytt?
Kem. Nej, ingalunda.
Jag har visst ej att klaga öfver något
Och kan knappt minnas, att jag friden känt.
Men fastan, som i trenne da’r och nätter
Jag undergått, ej varit egnad att
En närmare bekantskap dermed knyta
Katarina. Ack! Ni är en papist? Men lika mycket
Ni är dock menska främst.
Kem. Oändligt mindre
Jag anspråk gör uppå den sista titeln
Än på den första — fast ej heller den
Tillkommer mig.
Katarina. En like är ni dock:
Tillåt oss derför att med eder dela
Det lilla, som vi kunna bjula nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
