Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På landets modersmål din kärlek till det.
Och om jag ville se din hng förstoras,
Var det blott derför, att du skulle tänka
Så stort om Finland såsom det om dig.
Jag anade kanske, att dina tankar
Så skulle växa bort från dalens blomma;
Men hoppades ändock, att i den famn,
Som i sig slöte hela fosterlandet,
En liten plats ock skulle unnas henne.
Johan En liten plats? Ar den dig nog, min Karin?
Karin. Ja väl, så länge endast Finland har
Den stora platsen i ditt hjertas kamrar.
En båt skjuter öfver viken och fästes vid stranden. Riddaren
Anders Nilsson Sabelfana stiger i land derur.
Scen V.
De förre. Sabelfana.
Johan (med otålighet). Omsider åter uppå Finlands strand,
Var mig välkommen, riddare! De banden,
Som höllo eder qvar i Polen, måtte
Rätt starka varit, då de fästat er
Så länge fjerran ifrån fosterjorden.
Sabelfana. I Polen intet band för mig blef flätadt;
Och de, som funnos annorstädes, brustit.
Mig binder intet mer — förutom plikten,
Som fästat har min tjenst vid Finlands hertig.
Johan. Er ton är dyster som ett sorgebuds:
Är det ej godt, ni har att mig förkunna?
Sabelfana. Jag är ett förbud blott, och, som jag tror,
Er lycka, hertig, följer mig i spåren.
Kari?i (med stor oro). Då I förkunnen hertig Johans lycka,
I ären dubbelt äfven mig välkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
