Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man tömmer allmänneligen dryckessk&larne, hvarvid Kinski
klingar med alla de öfrige, men synbarligen undviker att närma
äig Arnaldo.
Arnaldo (sj unger).
Dröjen icke kulna minnen
Mer bland nordens sena höstar,
Då naturen ej tycks lefva
Men ännu får icke dö.
Flykten bort från nordens vintrar,
Då naturen, sargad, plundrad,
Ändtligt kommer sig till hvila
Under täckelset af snö!
- •
Men församlens åter, minnen,
Att förtälja, hur hon uppslår
Sitt af dvalan skymda öga,
Vaknande vid vårens kyss,
Såsom älskarinnan väckes,
Då hon känner älskarns kyssar
Brinna så uppå sin panna,
Som hon derom drömde nyss.
O! när våren åter andas
Öfver norden, går en rysning
Utaf sällhet, fröjd och vällust
Genom all naturens bröst
Liksom genom menskans hjerta.
Allt har glömt, hur lång var vintern,
Allt tror vårens morgon evig,
Intet fruktar död och höst.
Och förklaradt såsom verlden,
Då hon först ur kaos trädde,
Nordens himlahralf sig gjuter
Öfver blomstersmyckadt grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
