Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad måste ej det hjertat liafva känt,
Af kvilket andras nöd kan fattas så,
Som ni förstår, hur menskan är till mods,
Då lif och död sin tärning kasta vildt
I hennes slitna barm om dess besittning!
Men huru dyster är ej eder blick!
Gör det er icke glad att få förnimma
Pulsslagen uf ert moderland och käuua
Dess andedrägt sig med er egen blandas?
Sabelfana. Nej! Ingenting mig glädje gör nu mera.
Petrosa. Er kärlek till ert land också förkolnat?
Sabelfana. Jag tror jag aldrig älskat det.
Petrosa. Ilur skall
Jag det förstå? När ni från oss tog afsked,
Hvem kunde då befara, att ni ej
Mer skulle återvända lika varm
Och älskande, som härifrån ni skiljdes?
Dit ut i vida verlden flyr vår längtan
Framför oss och oss lockar efter sig.
Ar denna längtan blott ett vidrigt irrbloss,
Som för oss vilse bort till fjerran länder,
Der hjertat sammandrages utaf köld,
Och sinnet stelnar för hvad förr vi älskat?
Sabelfana. Ett land, som skulle den förmågan fått,
Ty värr ej finns. Men älska, liksom hata
Man endast lär sig i sitt eget hemland.
Petrosa. Att här ni lärde älska, det bevistes
Af kärleken, ni hyste förr för Finland.
Men hur ni redan sen er återkomst
Har hunnit lära hatets bittra konst,
För mig en gåta är.
Sabelfana. Petrosa, du
Ett barn ju endast är och lyckligtvis
Förstår dig intet än på slika ting.
En flyktig ilning öfver känslans svallvåg
Du tog som äkta, trofast kärlek ren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
