Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabelfana. Och detta kallar ni upprättelse!
Upprättelse för en, hvars hjertas strängar
Ni hårdkändt slet som döden lifvets trådar;
Hvars ära kränktes, som en ädelsten —
På vägen fallen — krossas under vagnshjul,
Hvarmed en furste rullar tanklöst fram!
Nej, eders nåd! Om någon lager jag
I lifvets eller krigets strider vunnit,
Ej var det i ert slott, den spirat upp;
Och icke återställes här dess grönska.
Om ni ock visat makt att iläcka henne.
Johan. Finns intet medel då —?
Sabelfana. Ett skulle funnits
Att taga och att ge upprättelse,
Såsom en riddersraan den tar och gifver:
Men jag ej eger svärd och ni ej — mod.
Johan. Det öfvertag. mitt misstag gifvit er,
Af eder brukas föga ädelmodigt.
Sabelfana. Jag ber ers nåd, om ädelmod ni tale
Så litet som om edert mod.
Johan. Tig, herre!
Väck ej på nytt demonerne, dem jag
Med våld tillbakaträngt uti mitt inre.
Framrusande ännu en gång mot er,
De ej mer skola er beskära tid
Att lyssna till min ånger, äfven om
Den skulle återvända än.
Sabelfana. Ni tyckes
Ej fatta, hertig, att er hotelse
Ställs mot en man, som intet har att mista
Förutom det, han helst förlora vill:
Sitt lif.
Johan. Ja, det är sant, jag nära var,
Att glömma detta och mig sjelf förglömma.
Ni tviflar på mitt mod, för det jag ej
Mitt franPidsfulla lif vill kasta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
