Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan. Du glömmer, att som Finlands hertig jag
Än står framför dig, fast jag blef beröfvad
Den äran att af en bland landets döttrar
Med kärlek hedras.
J£arin. Kunde jag blott glömma,
Att du som furste helsas i mitt land,
Det lättare då blefve att förgäta
Hur tro- och ärelöst ditt sinne är.
En ringa sak det kanske endast är,
Att du en Finlands dotter svikit har;
Och ej jag skulle mig nedlåta till
En klagan öfver, att jag sjelf blef sviken.
Men Finland kan sitt öde se i mitt.
Dess hopp och tro på dig du undanrycker,
Då du dig visar kunna handla såsom
Den siste ibland riddarsvennerne
Uti ditt följe icke skulle våga,
Om han sin räkning ej på förhand uppgjort
Med allt, hvad som af ridaersmannen äskas.
Johan. Min Karin, hör mig lugn, som menskan måste
Sitt ödes röst förnimma, då dess utslag
Oåterkalleligt förkunnas henne.
Med bittert sinne ej förbittre du
Än mer en stund, ren i sig sjelf så bitter,
Som afskedets från lifvets bästa lycka.
Om jag den siste riddarsvennen eller
Den förste riddarn vore uti hvilket
Som helst bland verldens potentaters hof,
Jag skulle känna mig så säll, så stor
Blott i besittningen utaf din kärlek,
Att hvarje annan sträfvan, hvarje mål,
Som bort från dig mitt bjerta kunde leda,
Ett affall från min himmel skulle tyckas.
Jag skulle sakna intet, och om än
Sig någon saknad sntöge till mitt bröst
Från kärlekens till drömmens nära rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
