Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var viss derpå, att för mitt minne skimrar
Den tiden oförgängligt i ett ljus,
Som ej förblekna kan för någon glans
Och ej af något mörker kan förqväfvas.
Du, som dig nu så förödmjukad menar,
Skall känna kjertat klappa stoltare
Vid tanken deruppå, att samma hjerta
Har slagit emot mitt och väckt deri
De stora känslor, som mig från dig rycka.
Karin. Jag liar ej någon del i dessa känslor.
Ej var det ur mitt hjerta, du dig lärde
Förräderi emot mitt fosterland.
Ej af dess slag du dubbades till knape
Åt Polens fräcka anspråk. Genom mig
Förnedrades mitt land ej till en fotpall,
Hvarpå en nerfsvag äregirighet
Uppklef till höjder, dit hon icke räcker.
Min tanke var, att Finland skulle höja
Dig i sin famn och visa dig för verlden
En krona värdig, såsom jarlen fordom
En kungason för hela verlden viste.
Men i beråd att bryta med din faders,
Den store Gustaf Wasas ädla land,
Om gunst du tigger i det vilda Polen
Och gifver dig till träl åt en dess qvinna
Alt lättare i träldom bringa Finland.
Johan. Då du ej mer mig ensam får beherrska,
Du tror, att jag i slafveri skall sjunka
Och Finland till ett hem för polska slafvar
Men lättare, än det för mig har känts
Att bryta banden, som oss fästat samman,
Jag Finland värna skall för sådan fara.
Om den ock skulle hota annorstäds
An ibland din inbillnings vilda spöken.
Och dessa ögonstenar, hvarmed jag
Min tjusta blick har kastat uppå dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
