Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli allt, hvad Finland skönast tett för öfrigt,
Må hellre lockmat bli för rofvets foglar,
Än att till spillo detta land jag gåfve.
Här har till lif mitt hjerta vaknat först;
Här har min sållhet blomstrat upp så ljufligt,
Som hon för menskan en gång endast blommar;
Och här jag från min ungdoms blomsterrus
Som man har vaknat upp till stora syften.
Som Paris’ lycka eller Tröjas strider
Af mästarns händer äro sammanväfda
Med dessa taflor, hvari vi beundra
Den högsta prydnaden för Åbo slott:
Så är ock allt, hvad härligast jag minnes
Och allt, hvad störst och djerfvast jag lärt hoppas,
Med detta land förbundet oupplösligt.
Och lika litet, som jag dig förgäter,
Jag Finland glömma skall. Ej är det jag,
Som till lifegen ämnar mig förskrifva
Åt hvem det vara må. Och detta Finland,
Ifrån hvars strand jag blickat upp och kring mig
Så djerft, som ingen dödlig än, sen stranden
En gräns har satt för hafvets allomfamning,
Det skulle jag från Sverige slita löst
Blott för att trycka hop det till en kastboll
Åt Polens hundratusen kungars roflust!
Förrän det sker, skall hertigen af Finland
På detta slott som nordens herre hyllas,
Och kejsarn sjelf om bistånd bedja mig —
Liksom hans franka snart vid altarrunden
Förbundet skall besegla oss emellan.
Petrosa inträder: en längre paus uppstår, hvar under stridiga
känslor kämpa på Johans och Karins anleten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
