Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han befaller att till lifvet uppstå
Mångtusen ting, i dödsens våld försjunkna!
Petrosa. Jag skulle fråga så, om sol och vår
Jag hörde lofva att fullborda sådant,
Hvarmed jag aldrig sett dem gå i land.
Men då jag dristar spörja eders höghet
Om denna visshet, hvaraf sjelf ni lifvas,
Och som meddelat sig också åt mig,
Är det ej tviflet, men min kunskapsträngtan,
Som söker ljus, der säkrast det kan finnas.
Johan. Hvad du begär, att jag skall ställa klarligt
För dig i ordens trånga, kalla form,
Ej ryms deri mer än Guds allmakt i
Din hand, om dermed du vill gripa henne.
Det, som jag måste bli och föra ut,
Kan endast kännas, fattas upp med tron.
Den, som skall säga ut ett: varde! der,
Hvarest ett intet ur hans ingångsspråk,
Han redogör blott med sitt verk, sin gerning
För rättigheter att ta vid, der Gud
At dem, Han utvalt, öfverlemnat hafver
Fortsättningen utaf sitt skaparid.
Petrosa. I verk och gerning, säger eders höghet?
Det en bevisning tycks, som mitt förnuft,
Så oupplyst det. än må vara, fattar.
Johan. Men det begriper dock ej skapardriften
I djupet utaf dessa framtidssjälar,
Ur hvilken växa store män åt verlden,
Ej under dock, att du ej slikt förstår:
Jag sjelf — som känner, att jag blifvit utsedd
Att åstadkomma, livad ibland millioner
Ej någon skulle mäkta utom jag —
Jag frestas mången gång att sjunka ned
På mina knän, tillbedjande den anden,
Som bor inom mig, men likväl mig lyfter
Högt öfver hvardagsmenskan hertig Johan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
