Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Få företräde strax; och jag så skrämd
För honom är, som glad att se ers höghet.
Johan. Var lugn, mitt barn! Ifall herr Fleming vredgas,
Skyll då på mig, att jag dig uppehållit,
Så torde intet ondt dig vederfaras.
Stålann. Om han blott tror mig och ers höghet lyder!
• (Hastar bort).
Scen V.
Hertig Johan.
Du balsamfläkt ifrån vårt barndomseden,
Hur kan i qvalmet af ett hof du andas,
Så ren, så morgonfrisk liksom en fläkt
Vid soluppgången på en blomklädd källa!
Vid denne gosses ord, så menlöst sanna,
Mitt hjerta, slitet af så många, känslor,
Hugsvaladt kände sig och lugnadt — nästan,
Som då jag barn än sjelf vid modersknät
Min aftonbön förtrodde åt den himmel,
Min mors välsignelse kring barnet gjutit. —
Hur dårlig är er lära ej, I vise.
Att menskan föds med ondska full af arghet!
Och sanning ligger endast i det ordet,
Att hon som barn till himmelriket kommer. —
Men jordens riken, de för trånga äro
För barnets stora oskuld, och dess renhet
I deras styggelse förqväfves, smittadt.
Och deras hoftjenst kan besörjas blott
Af äregirighet, som pligten sviker;
Af trotset, pockande på sin förtjenst;
Af smickret, som med honungsljufligt gift
Vill fånga furstens gunst och svaghetsnycker.
Den gossen der, han älskar mig ännu
Blott derför, att han granna kläder fått;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
