Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan. Hvad, min gamle vän,
Har du nu ren förmått på några dagar
Uträtta mera med min källare,
Som lemnad var till din disposition,
Än alla påfvar med Pontinska träsken?
Är den uttorkad, måste vi oss vända
Till Bremens outtömmeliga källa,
Hvars skyddspatroner stadens fäder äro.
Emellertid vi få oss tåligt nöja
Med Åbo öl, som genom din förtjenst
Till oerhörd förträfflighet sig artat.
Schenck. Ers höghets skämt, som annars mig förtjusar,
Nu skär mig djupt i hjertat: ty mitt budskap
Mot denna ton af fröjd så bistert skorrar
Liksom en åskknall mot en kärleksbviskning.
Johan bleknar, synbarligen bestört. Katarina springer
beslutsamt upp.
Katarina. Den ej förtjenar att om kärlek hviska,
Som oförskräckt en åskknall ej kan höra.
Låt derför eder dundra utaa krus!
Schenck. För eder kunglig höghets öra gjord
Är ej den åskan — fast den angår er.
Katarina. Om mig den angår, tål jag ock den höra.
Ej min gemål bör kafva hemligheter,
Som för hans maka ligga undangömda.
Vi äro endast ett för Gud och menskor.
Johan. Furstinna, för en obehaglig nyhet
Man vill förskona er.
Katarina. Jag märker det:
Men den må skonas, som begär försköning.
Den polska qvinnans art ej vet af sådant;
Oåterkallelig min vilja är,
Att herr von Schenck förtror oss sitt bekymmer.
Schenck blickar ir&gande på Johan, som gifver honom tecken
att yttra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
