Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så elaka bland dem. Ej rådligt är
Att vänta, tills de komma för att föra
Vår sköna hertiginna bort. Ers höghet
Bör med dem göra såsom jag med björnen.
Johan (betydligt lugnare). Hvad gjorde du med honom?
Stålarm Har jag ej
Berättat för ers höghet den historien?
För tvänne år sen lekte jag en qväll
Uppå vårt vackra Lindö med min syster,
Vid skogens bryn alldeles nära gården.
Då kom ur mörkret en förfärlig bjesse,
Och efter ritningen, vi fått från Tyskland,
Jag kände straxt igen herr Nalle sjelf.
Han lunkade rakt mot min lilla syster
Och såg rätt bister ut; men jag sprang fram
Och ställde mig framför den gunstig herrn,
Med käppen i min hand, och röt så dugtigt,
Att han helt flat sig vände långsamt om
Med oförrättadt ärende. — Och så
Bör ju ers höghet äfven ställa sig
Framför vår hertiginna, och vi alla
Omkring er båda; och då vill jag se
Den björnen, hvilken vågar sträcka ramen
Att taga från oss, hvad vi älska högst.
Johan. Du kan ha rätt. Det tål att tänka på.
Stålarm. Mig gaf ej björnen tid att tänka alls.
Johan. Så handlar barnet; mannen sig betänker;
Och se’n han tänkt — (förlorar sig i tankar) han handlar
som ett barn.
Men det är sent; och fast ej ofärd sofver,
Så vakar trohet, ännu mera nitiskt,
Och när ens hvila hägnas af von Sckenck,
Man slumrar trygg fast i en lejonkula.
Han vinkar gunstigt till afsked åt Schenck och Arvid Stålarm
samt aflägsnar sig, i det han bjuder armen åt Katarina, till hennes rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
