Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag har tryckts utaf helt andra famntag,
An af min lilla lekkamrats.
Karin. Förfärligt
De måste pressat dig till jernhård barm.
Jag hade svårt att känna dig igen.
Sabel fana. Det år ej första gången du mig misskänt.
Karin. Jag medger det med ånger och med blygsel;
Och felet desto större var, ty jag
Mig misstog då, ej på ditt ädla anlet,
Men på ditt ädla, ridderliga sinne,
Hvars drag ej bordt utplånas ur min tro.
Men gränslöst olycksalig var jag då
Och än med olyckan ej så förtrogen,
Som jag har hunnit blifva sen; och i
Dess svarta månsken såg jag idel mörker,
Der allt, hvad härligt fanns, sin färg förlorat.
Sabelfana. Hvad mig beträffar röjdes i mitt väs<m
Så litet bländande, att lätt jag blef
I skuggan ställd af dagen som af natten,
Tills jag en skugga af mig sjelf är vorden,
För hvilken äfven nattens skuggor fly,
Liksom mig ljusets alfer fordom flydde,
Karin. Om do ba flytt, de flyktat blott för att
Dig vänta uti himlens härlighet.
Men bade jordens låga dalar kunnat
Ett hem för dessa vara, hvem väl skulle
Mer omotståndligt till sig dragit dem
An du, som blickade så öfverlägsen
På alla jordens blommor ner,
Om de sig dristade att smyga upp
En blick förstulet till ditt stolta öga?
Sabelfana. Och det är du, som hjerta har att kasta
En sådan frågas leksak bort åt mig.
Karin. Hvem känner väl den frågans fulla allvar
Så väl som jag; och hvem bar bättre rätt
Alt ställa henne inför dig än jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
