Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabelfana. Än Karin — liertig Johans älskarinna?
Karin. Nej, icke hon som varit det, du säger;
Men Karin, som växt upp invid din sida.––––
Den grund, hvarpå vi stått, är undanryckt;
Och om vi genom våra lidanden
Ej skulle höra jorden till ännu,
Vi kunde tro, att vi ett möte stämt
I landet för de bädangångnes skuggor
Och återkalla i vårt minne der,
Ilvad som oåterkalleligt gått hädan.
Och är ej jordens allra tyngsta sorg
Yanmäktigast bland jordens alla makter?
Den krossar våra hjertan innan kort,
Liksom vår lefnadslvcka redan krossats.
Hvad vi må hafva att hvarandra säga,
Bör anförtros åt ögonblickets flykt:
Yårt ord skall kanske ej nå mer det nästa.
Sabelfana. Hvad jag att säga kunde ha, det tyckes
För mycket och för tungt att anförtros
Åt ögonblickets svaga vingars luftdrag.
Den börda, hela lifvet samkat hop,
Ryms blott i evighetens djupa famn;
Och se’n jag såg dig sist, jag blifvit kastad
Så nära denna, att hvarenda stund
Är blott en öppnad port, som in dit leder.
Karin. Jag låter dig ej stiga inom den,
Bak hvilken du skall stå till svars för Gud,
Förrän du stått till ansvar först för mig.
Sabelfana. Det låter sällsamt: jag väl trodde mig
Om någon fordran veta: men en skuld
Till dig, den kan jag icke kännas vid.
Karin. Så stolt som alltid ser du än på mig;
Men om du varit mindre stolt, jag ej
Så förödmjukad stode inför verlden
Och ej så olycksalig inom mig.
Sabelfana. Och detta allt är blott min stolthets fel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
