Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ära, menskoadel trodde jag,
Liksom all ungdom tror derpå, när den
Uti omätligheten af sin vilja söker
Ett mått för det, som är och vara skal!.
Jag ville, att den unge hertigen
Af Finland skulle älska som en gud
Det land, hvars framtid trädde upp med honom;
Och derför inbjöds han af mig att laga
I ögnasigte, hvad jag kände skönast
I dess natur och bland dess menskobarn.
Min englamilda moders strand — hvarpå
Vi växt likt svalans ungar i två bon,
Som äro bundna med hvarandra samman —
Jag ville visa först och sedan — dig,
Dess skönhets krona. — —
Och han kom, han såg,
Han segrade; dock icke som en gud,
Men som en lustig, njutningslysten sälle.
Karin. Hvem kämpade mer nitiskt än du sjelf
Uti den förpoststrid, livaraf bereddes
Åt hertigen hans lätta segrars vinning?
Hvem för den unga flickans själ upplyfte
Så varmt som du hans älskansvärda väsen,
Hans sinnes kraft, bevingad af allt stort
Och kärlek till vårt land, det ingen furste
Förr hade älskat annorlunda än
Såsom en folkstock, hvarur knektar kunde
Till sista man uthuggas, eller såsom
En mark, hvari en skatt, tillhörig ingen,
Ar nedgräfd, värnlös emot allas roflust?
Sabelfana. Ja, det var så: han framstod ibland oss
Såsom ett fenomen förutan like.
De morgonsolar, dem vår ungdomsdröm
Höjt på det toma intets botten, tycktes
Ett stadigt fäste få, der han trädt upp.
Min själ, bestucken kanske mer än andras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
