Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ett förtvifladt slag af menniskor,
Som duger blott i ett förtvifladt fall.
Hur han sig lät af kungens knektar gripas,
Begriper jag ej än.
Petrosa. Hans riddarsjäl,
Som icke låter honom bära namnet
Af riddare allenast såsom titel,
Dref honom att den öfvergifna Karin
Bereda hägn och tillflykt, fjerran från
Föraktets eller ömkans hårda blickar.
På dessa vägar stadd, han öfverfölls,
Beröfvad vapen, som ni sjelf vet bäst,
Och togs, sen han med tiomannamod
Mot tio kämpat i förtviflad brottning.
Claes Fleming. Var det i slika ärender han stördes?
Då sköttes de ej blott af riddarkänslan,
Men andra känslor voro med i spelet.
Petrosa. Hur är ni derom så förvissad?
Claes Fleming. Jag
Vet ingenting. En smula väderkorn
Mig Finlands skog och sjöar blott beskärt.
Hertig Johan inträder från dörren till höger, utan att hafva
blifvit varse de förre.
Scen V.
Hertig Johan. De förre.
Johan i blickande tillbaka mot det rum, hvarifrån han kommit).
Hvad minnen bo ej i det öde rummet,
Hvars genius irrar nu, Gud vete hvar!
Ett helgonskrin utaf reliker uppfyldt
Det icke är; men jordisk lust och fröjd
Der haft sitt paradis, så rikt, så yppigt,
Som något funnits, sedan Adams vissnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
