Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bugar sig vördnadsfullr. Johan besvarar hans afsked
kallt och vresigt. Hunnen till utgången, möter Fleming den
inträdande Sabelfana. Denne fattar Flemings hand under synbar rörelse.
Scen VI.
De förre. Sabelfana.
Sabelfana. Kaf tack! Ni ädelt följt er gamla vana
Att ej i sticket lemna edra vänner.
Ert bistånd kom, ty värr, dock allt för sent —
Om det ej kom för tidigt: ty så godt
Det kunnat vara, att den pinobänk,
Som mina lemmar sönderslet, med ens
I bitar rifvit hela lefnadstråden.
Med samma sveda det då hade gått.
Den halfva verkan af er omsorg dock
Ej minsta grand ryckt från min tacksamhet:
Odelad är den er liksom min vänskap.
Claes Fleming. Det syns, att nyss till hofvet återkommen
Ni rör er som en främling der. Ni vet
Ej ens deraf, att jag i onåd fallit;
Ty det är er dock ganska väl bekant,
Att man ej hyser vänskap i ett kof
För en, som sig ådragit furstens ogunst,
Och talar om sin vänskap ännu mindre,
Så att det når den vrede herrens öron.
Sabelfana. Olyckan för en furste, som med otack
Förtjenster lönar sådana som edra,
Är större dock än hans, som ogunst röner.
För öfrigt, när omhuldad nyss man varit
Utaf tortyrens ynnestfulla smekning,
Har minsta led uppå ens minsta finger
Långt större vigt än alla furstars nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
