Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Fleming. Ifall er slutsats visar sig som sann,
Så torde kungagunst i vissa nejder
Snart falla ganska mycket i sitt värde.
Han går; Sabelfana följer lionom till dörren ocli vexlar ännu
några ord med Fleming, ohörbart lör de ö frige.
Johan (till Petrosa). Det der förhållandet emellan desse
Uppväcker hos mig allahanda tankar
Och ser misstänkligt ut i högsta grad.
Petrosa (talar mycket bestämdt, men hörbart blott for Johan).
För Guds skull, herre, har er sak äunu
Det värde som ett öfvergifvet skatbo
För dettas forna innevånare,
Så bryt ej alla edra bästa svärd
I stycken på en gång; och hvad än värre
Dock vore, spetsa dem ej mot er sjelf.
(Sabelfana återkommer).
Johan. Det var rätt ledsamt, att jag glömde, kur
Snarsticken och ömtålig Fleming är:
Ett enda ord, det bau tar illa upp,
Kan från vår hela sak lösrycka honom.
Sabelfana. Det är ett misstag, hertig: tusen ord,
Tillagade med honungsljuflig sötma,
Ej locka honom, dit han ej vill gå;
Och lika inånga onda ord ej honom
Förjaga från den stråt, han stakat ut
Åt sig med egen öfvertygelse.
Ställ alla skaror, dem ni samla kan
Omkring en fana, den han icke gillar,
Och han går ensam för att rycka ned
Från alla dess försvarare den fanan.
Och lemna honom ensam qvar att skydda
En sak, vid hvilken sig hans vilja fästat,
Och med den saken står och faller han; —
Dock ensam ej: demonisk dragningskraft
Det ligger i en sådan jättevilja,
Som ej dagtingar med sig sjelf och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
