Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycksökarn, lismarn ock bakdantaren
I ömklig täflan om hvarandra kräla,
Likt maskar i den pestuppfyllda grafven.
ftatarina. Förnämsta skälet till anklagelsen
Togs väl från er beskickning dock till Polen?
Sabel fana. Det vägde tyngst; och då med lock och trng
Man ej fick veta mer, än verlden visste,
Skreds ntan dröjsmål Ull det yttersta.
När det derhän är kommet, blifver menskan
Bortkastad ntom menskligketens gränser:
Den, som har styrkan, lyfts till en naturmakt,
Förlamad i all mensklig känsla, men
Blindt krossande, likt klippan, då hon faller.
Om bödelns hjerta skalle klappa i
Tortyrens redskap, eller bödelns arm
Vid detta vore fästad, icke möjligt
Det blefve honom att de qval fullända,
Dem han en like låter genomgå. —
Men i en sträckbänk slår ej bödelns hjerta.
Ifall ett lidande, så vildt som mitt,
Förökas kunnat, det fördubbladt blifvit,
Då invid mig jag hörde Johan Hästsko
Hjertskärande sitt unga hjerta lätta
Med höga klagorop. Jag hade ej
Hans välljudrika stämma hört, allt sedan
Han kärleksdrucken bar sin låga fram
Till dennas tjusta föremål. Och nu,
Hur annorlunda ljödo ej hans suckar!
Johan. Hvad blef den stackars gossens öde slutligt?
Sabelfana. Han halshöggs på det berg vid Södermalm,
Som Pehrsson hånfullt kallar Finlands krona,
Hvarmed dess hertig en gång tungt skall prydas,
Och småningom blir smyckadt med rubiner
Af allt det blod, i Finland ädlast flyter.
Katarina. Hur undslapp ni då sjelf upphöjelsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
