Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabel fana. Förstås.
En slik förändring tycktes helt naturlig
I dessa sferer. Jag var nu martyr,
Ej genom mina lidanden i Stockholm,
Men af min smälek här.
Johan. Och er förtroddes,
Hvad man mot mig i skölden bär?
Sabel fana. Jag redan
Har sagt, att detta är det allra värsta.
Beredd ni måste, hertig, derpå vara
Och rusta eder att det manligt mota.
Johan. Jag vill och skall så göra. Menar man,
Att mig man griper såsom er i skogen
Oförberedd, oväpnad? Nej, vid Gud,
Det är ej rådligt att sin panna stöta
Mot detta slottets torn och gamla murar:
Hur bård hon vara må, hon bräckas skall
Och falla ned till stoftet vid min fot.
Petrosa (som hela tiden forskande blickat ut från slottsfönstret.)
Ers höghets mening vore att sig draga
Som snäckan i sitt skal i detta fäste?
Johail (pekande på Katarina).
Hvar vill du då, att denna perla gömmes?
Petrosa. Om jag min tanke finge yttra fritt,
Jag skulle säga: hon bör icke gömmas,
Men lysa för allt folk i öppen dag.
Det finska folkets blick bör bländas så,
Att det ej faran ser, dit det sig kastar,
Och ej det gifvas kan för det ett sken,
Mer bländande än tanken att försvara
Med lif och blod en kejsarhusets fränka
I fara stadd, emedan hon sin band
Åt landets furste kärleksfullt har räckt.
Katarina. Ja, så det vara må. På hvita springarn,
Liksom en stråle skarorna ja leder
Till strid och seger. Det skall bli en fröjd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
