Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan. Hvem skall min tanke fatta, om ej dn,
Då tanken är din egen mer ån min?
petrosa. Det gäller Finlands menighet alltså?
För detta höga värf jag är för svag,
Och ingen annan än ers höghet sjelf
Kan gå dermed i land. Om det försloge
Att verkets framgång vilja mer än någon,
Då vore jag dock säker om att lyckas.
Och om jag kunde gälda med mitt lif
Den lyckan, lifvet stege så i värde,
Att mina tjngu år jag icke bytte
Emot ett tillskott af etthundrade
I lika maklig gagnlöshet som hittills.
Johan. I fall som dessa viljan ren är verket.
Petrosa. Om det så vore, stode verket färdigt.
Johan. När du begynt det en gång, afståndet
Blir kort emellan början och fullbordan.
Emellertid vi måste skiljas åt
För att ej råkas, innan segerns portar
Sig öppna åt oss. —
Petrosa. Eller ock schavottens.
Johan. Så länge man sitt svärd får svänga än,
Man bjeltens seger eller död kan välja. —
Att rådslå om, hur segern bäst skall vinnas,
Jag mina bäste mun har sammankallat.
Hvaren skall få den plats, han fylla bör,
Och sen vi skola stånda en för alla.
Petrosa. Måhända hellre alla dock för en?
Johan. Om ord jag icke gerna tvista vill.
Men skyndom nu till rådet, som oss väntar.
(Johan går och följes af Petrosa).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
