Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hvilken hon stängs ut från nattens ro.
O! om det ljuset en gång släckes ut,
Då blir det mycket mörkare i verlden:
Jag tycker, att det skimrar genom molnet,
Som af kanonens anda mot oss pustas.
Och huru mörkt mitt sinne än må blifva,
Så klarnar det vid tanken deruppå,
Att, om jag faller, får jag dö för henne,
Åt hvilken jag svor trohet’in i döden. — —
Hvad svar skall hon väl gifva åt det bud,
Som, sändt af Fleming, kom i qväll och bjuder
At henne sjelf och hennes damer alla
Full frihet att i trygghet sig begifva,
Hvart helst hon finner det för godt? Yisst vore
Det hugneligt att veta henne tryggad
Mer, än mitt hägn kan trygga henne; men
Då svårligen hon torde räkna mig
Bland sina damer, qvar jag blefve lemnad.
Och gäller det ej mer att skydda henne,
Det mindre roligt blir att trotsa döden,
Än det har hittills känts; och lust jag hade
Att följa stjeruans vink till moder min.
(Han blickar omkring sig).
Hu! Det ser ut, som hade jag nu redan,
Då vakt jag håller, till kamrater endast
En trupp af skuggor och af slottets gastar.
Af lefvande här må dock finnas flere
Än jag och — hon, hvars skugga sväfvar der.
Ett buller höres utanföre. Arvid Stålarm ställer sig åter i
militärisk positur. Kort derefter inträda stojande de ifrån första
och andra akterna kände kätnparne. Sist kommer äfven Sabelfana
och sätter sig genast, mycket utmattad, på en träbänk närmast
scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
