Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och stjernorna ha aldrig smak för nektar:
Om på mjölkgatan det ock blefve spildt,
De ej sig buga skulle att det läppja.
(Han sätter sig pä en bänk och slumrar genast in).
Stålarrn (till Schenck). På eder lott föll utan tvifvel äran
Att öfver de skendöde pareniera?
Schenck. Min lärdom, mina djupa studier
Uti vältalighetens teori
Väl tycktes göra mig och ingen annan
Sjelfskrifven till det höga värfvet; men
Pluraliteten mente, att, emedan
Mot vanligheten talets föremål
Än kunde tala sjelfva, borde helst
En sång få tolka den betydelse,
Som låg i stunden, för att alla måtte
Instämmande bekräfia ordens sanning.
Och som ej sångens gåfva hör till dem,
Som fallit på min lott, så uppdrogs det
At sonen af Italien, sångens land,
Att i ett qväde tolka våra känslor.
Sabel fana (uppresande sig).
Det var en vacker sång, Arnaldo. Kommen
Ifrån ett ädelt, tappert hjerta fann
Den mäktig genklang i hvart enda bröst.
Stålarrn. Ack! Det var skada, att jag ej fick höra
Er sjunga den. Ni sjunger ju så skönt.
Signor Arnaldo, om jag skulle våga —
Sahelfana. Ja, sjung den om! Det kan ej ske för ofta.
Arnaldo. Ej någon sångare förvägra kan
Att lyda ett af er begärdt: da cajw!’ (Sjunger).
Dö, herr hertig! Om du spränger
Dig i luften med oss andra,
Präktigt då vårt slut skall bli:
Som en morgonsol på minnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
