Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att ni till maka hade ättlingen
Af kejsarhuset och en konungs syster
Samt älskande och älskansvärd: månn tro
Ni skalle hafva hjerta till att kasta
Dess sköna väsende i luften liksom
En fjäder, lossnande ifrån en kungsörn?
Stålarm. Det ju på hertiginnan sjelf beror
Att utanför all fara ställa sig.
Johan Men om, min vän, det ej behagar henne
Att bortom farans gränsor taga plats:
Om hon till svar på det förslaget visar
Blott den devis i sin förlofningsring,
Som lyder: Nemo nisi mors; hur skall
Den man, åt hvilken hon siu trohet lofvat,
Sig då förhålla? — Jag begär ej svar
Uppå min fråga af ett barn, men af
Män, som i bröstet känna hjertat klappa.
Sabelfana. Mitt hjerta klappar redan gauska matt;
Det bar dock slagit sina slag också,
Och på den grunden jag tillåter mig
Att svara detta: finnes en gemål
Så ädel och så upphöjd till sitt sinne,
Hon väl förtjenar, att det gudasköna
I hennes svar ej blir förnedradt till
Ihåligheten af en fattig fras,
Beröfvad själens fulla, fasta mening.
Tag henne, hertig, på sitt ord och gör
Det till en sanning bortom frasens bokstaf:
Hvad Gud förenat, låt ej döden skilja!
Johan. Den bästa bland rådgifvnre förtviflan
Yäl stundom vara kan, men icke alltid.
Sabelfana. Om någonsin, så är hon det väl nu,
Då bjeltemodet synas kan — förtviflan.
Johan. Jag spörjer eder vishet, herr von Schenck
Och eder polska ridderlighet, Kinski,
Och äfven er, Arnaldo, ni, hvars sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
