Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dit bort; ora liennes heta andedrägt
Den boningen förvandlade till aska
Och svedde dessa lockar, dem ni smekt
Som gosse fordom, då de än ej grånat,
Och hästen, hvarpå kriget flyger fram,
Med sina hofvar krossade det hjerta,
Ur hvilket ni har sugit lif och kärlek;
Säg på ert samvete, herr riddare,
Må kriget äfven då sig skulle te
I samma rosenfärg som nu för .eder?
Sabelfana (efter eu paus, med stor bitterhet).
Den tiden, då ni såg den syn, ni omtalt,
Ni kallade mig eder bäste vän;
Och af en sådan vän jag väl kan vänta,
Att han min moders boning främst skall hägna.
Johan. Af hvem emellertid försvaras slottet?
Sabelfana. Af mig och andra öfvergifna sällar
Bland desse finnar, hvilkas framtid hårdnat
Till det der berget uppå Södermalm;
Som, hellre än de smycka der er krona,
Ta blygsamt plats bland detta slotts ruiner,
Om molnens omväg dem ock ledde dit!
Förlamad är min arm, min kraft är bruten:
Men då så nära grafven man mig störtat,
Att dö till först dess mer jag är beredd.
Gif mig en plats, der faran är så stor,
Att hon ett annat namn blott är för döden!
Der vill väl ingen ibland edra hofmän
Mig göra raugen stridig. Äregirig
Jag blifvit nu, se’n andras ärelystnad
Sig synbart nedstämt. Nya hofmän önska
Att stiga upp för hofvets trappa. De
Till företräde ej på tå sig smyga
Och ej med sammetslena ord och händer
Om gunst och nåd de tigga hos er, hertig,
Men taga åt sig utan komplimanger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
