Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt, hvad de komma åt. Nytt måste bli
Det ceremoniel, hvarmed de mottas.
Nämn mig att såsom mästare det handha:
Jag skall mitt bästa göra att åt desse
Nykomlingar bereda audiensen
Och se’n uppköjelsen, som de förtjena.
Johan. Och hvilken plats blir anvist åt min maka
Uti det nya ceremonielet?
(Ett kanonskott höres; alla de slumrande kämpame springa
npp från bänkarne; Arvid Stålarm, sedan han ännu kastat en blick
utåt genom fönstergallret, rättar sig och skyldrar gevär).
Det är signalen, som tillkännager,
Att fienderna rycka an till strids.
Den blir förtviflad och för mången bland oss
Den sista, vi i lifvet kämpa ut.
I vredesmod ni får ej, riddare,
Ifrån mig skiljas nu. — Jag tog ert svärd
Från er i oförlåtlig öfverilning.
Tillåt mig att i stället räcka er
Min hand och värja till ett trofast tecken
Utaf min aktning och af vår försoning.
(Han löser af sig sitt svärd och räcker detta jemte sin hand
åt Sabelfana, som emottager ingendera).
Sabelfana. Min hand är allt för svag i denna stund
Att mäkta bära upp så mycken öra.
Ifall vi segra, och ni segern nyttjar,
Såsom ni lofvat, känner hon kanske
Sig mera stärkt. Emellertid jag griper
I hvarje vapen, hvari jag får tag.
I alla fall uppmanar mig ju redan
Mitt namn att såsom oåtkomlig fana
I striden göra tjeust. Jag dertill passar
Så illa ej. Jag sönderrifven är
Som fanan, då hon ärligt gjort sin pligt,
Och hederns stråt jag öfverger ej gerna.
Johan. Ni är för hård att tjena såsom fana:
Till klubba er naturen ämnat blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
