Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin (med stor oro). Hvar finnes Sabelfaua?
Petrosa. Mer än förr
Han mellan lif och död skall sväfva nu.
Karin. Hvad har då yttermera drabbat honom?
Petrosa. Med raseri han stridt i sista striden;
Och sårad utanpå det bröst, hvars inre
Så djnpt var sargadt ren, med högsta möda
Han hindrats att af slottet åt sig resa
Ett monument af grus och rycka med sig
Som följeslagare på sista färden
Allt lefvande, så vän, som fiende.
Karin. Det är en menska ej, men en demon!
Petrosa. Ni icke alltid honom så bedömt.
Han är en man utaf det slag, som Finland
Ett tusen nn behöfde för att råddas.
Men der han nalkas sjelf: blott själen tyckes
Än lefva uti honom, kroppen redan
Ett dödens rof knappt mer med sjiilen följer.
Sabelfana, som utträdt från en bland remnorna i slottsmuren,
släpar sig med svårighet framåt; men en hemsk eld brinner i hans
ögon, och i hela hans väsende förråder sig en vild spänning.
Petrosa ställer sina ord till Sabelfana.
Nu är allt slut!
Sabelfana. Ej än, men ganska snart.
Petrosa. Om andra skulle stretat blott med hälften
Af eder kraft mot detta slut, vi stode
Långt närmare en början än en utgång.
Vid horizontens rand ren syntes skepp,
Som förde till oss hjelp af alla slag;
Och folket stod beredt att resa sig
I massa, blott dess hertig täckts sig visa.
Sabelfana. Till intet båtar att det veta nn.
Petrosa. Ej mitt är felet, om det ej vardt kunnigt.
Sabelfana. Nej, ditt är felet ej och ingen annans:
En är här skyldig blott, och han skall straffas.
Karin. Af hvem ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
