Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derför blef det dig tungt att vara
Hög ibland fästets glänsande skara:
Och emot stoftet neder du drogs!
Stjerna, då sjelf i fallet du brast,
Hvart ströddes spillrorna ut af din last?
Släcktes mitt kjertas gnistor i hafven?
Och blef dess aska kastad i grafven,
Som reder rum för all verldens sorg?
Hjerta, likt fallna stjernan förödt,
Tror du dig ej tillräckligen dödt?
Hvilken rättighet har du att klappa,
Du, som har intet mera att tappa
Och än mindre att hoppas ännu ?
(Tisbe, ur hvars hand lyran halkat, sitter drömmande utan att
betrakta något visst föremål. Då Pygmalion inträder, spritter hon
till, men tystnaden brvtes ej på en stund, under hvilken han med
djupt deltagande betraktat henne).
Pygmalion.
Din läpp är stum, men ur ditt öga talar
En blick, förrädisk mot din hemlighet.
Din lyra hörs ej mer i dessa salar;
Men äfven hon, hvad du fördöljer, vet:
För mig blott är din smärtas djupa källa
Så obekant som Nilens källors dal;
Och fast jag sett, hur dina tårar välla,
Du aldrig sagt mig namnet på ditt qval.
De regna ju så sällan våra vårar,
Och äfven du tillhör dem: är en vår;
Och jag ändock så ofta fann af tårar,
Bland blekta rosor, på ditt anlet spår.
Det är väl molnen på din sorgsna panna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
