Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej skola dessa råa kopar
Uppå vårt sköna Cypern rå.
Då det från vågen sjelf sig lyfte
Och mottog Venus på sin strand,
Ej märktes ut såsom dess syfte
Att fjättras nf barbarens band.
Vår högsta åra blef att ställas
Såsom den sista förpost fram,
Som än bär vittne om dig, Hellas,
En fruktrik gren utaf din stam.
Lik hafvens vind här från din anda
Uppfriskande oss når en fläkt,
Och toner i vår sång sig blanda
Med dina sångers ton i slägt.
Men bättre vitnesbörd ej bära
Om denna skyldskap någon kan
Än Cyperns kung, som satt sin ära
I namnet af hellenisk man:
Athenare i snillets styrka,
Spartan i krigisk hjeltekraft;
En like till hvad högst vi dyrka,
En bild af livad vi ypperst haft.
(Några af de ynglingar, hvilka uppträdt i föregående scener
visa sig åter mot slutet af denna sång. Andra deremot, fallne i stri
den, sakDas. De kommande helsas med värma af tärnorna .
Alexis.
Pygmalion sjelf re’n tillhör det förgångna,
Och öfver honom tiden mist sin makt,
Liksom hans spira öfver oss den miste.
Röster bland tärnorna.
Den härliga till Orkus’ mörker gått!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
