Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis.
Den tanken} att de svärd, som mot oss lyftes,
Till träldomsok mot Cypern kunde formas,
Vårt hjerta slet liksom Prometens’ gam.
Åt våra tankars blick och känslors aning
Pygmalions herrskarröst gaf höga ord;
Men fastän ordet i vår arm gjöt jern,
Stod fiendernes led mot våra anfall
Som cedrarne på bergen motstå yxan;
Och huru fast sig våra leder slöto,
Med möda stånd likväl de höllo, brötos,
Som muren remnar, af en jordstöt skakad.
Men lugn, fast eldig, liksom om det gällt
Att segergudens bild med mejseln hugga,
Stred Cyperns kung, för vän och ovän synlig.
Kleomenes.
Och med sin lärjunge omsider tycktes
Belåten Teramenes sjelf, fastän
Han rikligen i anspråk tog sin rätt
Att med sitt eget lif sin konungs värna,
Tills, halkande i sitt och andras blod,
Den gamle kämpen låg en brusten bild
Af sina landsmäns kraft att längre strida.
Alexis.
Men i den stunden, då vår sak allt mer
Ohjelpligt syntes luta till sitt fall,
Kom räddningen, liksom af gudar sänd
Från fjerran land, otrolig, underbar:
Det var liksom för allas häpna blick
Pallas Athene sjelf sig uppenbarat
Så som hon steg ifrån Kronions hufvud.
Med mäktig stämma ropar hon till oss:
I viljen ta till flykten, öfvergifva
Er konung, edert land och eder ära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
