Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den härliges, som liar sitt land befriat:
Som tyranniets fräcka ok liar kastat
Ifrån dess skuldror hän i hafsens djup.
Har man då mig sänkt ned i oceanen,
Och träldomsoket kring min nacke snärjt.
Att desto djupare jag sjunka skulle?
Hvem är väl fri ännu i Syrakusa,
Då sonen af befriarn tryckes, qväfs
Af bojor, som den lägsta slaf väl skulle
Snart låta brytas utaf dödens hand —
Befriaren, den ende sanne, hvilken
Än återstår för oss, dem Dion frigjort.
Se’n Dions son förskjutits af sin fader,
Blef han ett barn af dessa mörka andar,
Som icke älska lifvets falska prål,
Och derför reda tyst och flärdlöst in
Sitt Dionysios’ öras fängselhvalf
Till en lekkammare åt dem, de fostra.
Men tror man, att jag ej kan taga an
Till fader döden? Den dock herre är
Uti ett rike något större än
Det stenrös, som sig kallar Syrakusa;
Och huldare än fäder, de der smida
I heta blodet utaf landsmän, dem
De mördat, bojorna åt vissa andra,
På hvilka lifvets börda re’n de lagt.
Väktaren.
Hemsk var din tystnad, den du ändtligt brutit;
Men jag ej heller höra vill de ord,
Som lemna intet oantastadt mer.
Jag endast djupt beklaga kan det öde.
Som fallit ned så krossande på dig,
Att intet heligt strålar mera mellan
Kuinerna, hvari din själ förvittrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
