Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, ser du! när en vanlig natt har varat
Nog länge, bryta der i fjerran öster
Ljusgnistor, spridda först, men sammangjutna
Omsider till ett diadem, som flätas
Kring pannan af en ljnflig morgonrodnad.
Do brinna likt den första offerflamman,
Som flyktar från ett stenkallt altar, vigdt
Åt ljusets Gud att med hans glans förmälas.
Hvar ser ditt skumma öga, gubbe, väl
En skymt af sådant sken uti min natt?
Om du det upptäckt, visa det åt mig,
Och jag vill byta mot din blick de ögon,
Som varsnade från Syrakusas strand
Det fjerran segel, hvaraf Dion fördes
Till hemmet åter, fastän alla andra
En stormuppjagad molnfläck deri sågo:
De ögon, hvilka lågor tändt i hjertan,
Som klappat i de skönstas barm i verlden.
Ack! dessa ögon egde då ännu
Hvad de behöfde för att icke slockna:
En fri, en strålfull verld. Hvad ha de nu?
Väktaren.
Vänd blott den skarpa blick, naturen gaf dig,
Till ädla ting, och ur det ljus, som strålar
Kring dessa, höjer sig ett återsken,
Hvaraf i härlig glans sig verlden kläder.
Och sjelf du klarna skall uti det ljuset
Till medelpunkt, mot hvilken upp man blickar
Med undran, kärlek, renare än den,
Som tändes förr af ögats vådeldsblickar.
Dions son.
Ja, du har rätt! Jag all den kraft bör samla,
Som än ej blef förqväfd af fängselluften.
Jag borde stiga upp till dessa höjder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
