Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kullsparka dig och andra kräk kring dem.
Men du, som frukta tycks, att Etna ej
Skall ha bestånd i täflan med min ära,
Hvad tror du då varaktigt blir på jorden?
Och stunden låter du likväl gå bort,
Som hade tiden ingen annan uppgift
Än täflingssprång med din senfärdighet.
Den har ej alltid tålamod att vänta
Så länge såsom döden uppå dig.
Ställ derför min långmodighet och tidens
Ej på odrägligt prof! Nu har jag lust
Och känner äfven kraft att klappa på
Det stängda fadersbjertat, hvilket, öppnadt,
En genomgång mig bjuder till den bana,
Der djupt hans eget hjeltespår är intryckt.
Det blir den största stund i Dions lif,
Då styrkan af lians hand fördubblad käns,
Se’n kraften af min hand blir lagd deri.
För mig till Dion! Låt ej elden släckas,
Som genomilar mig i djerfva vågor.
Låt ej förloras en af dessa stunder.
Som bygga opp en råsten, der man läser
På den mot solen vända sidan: åra!
Men uppå den, som står en nattens utpost:
Förderf, förlust af lifvets högsta mål!
Väktaren.
Jag kan till Dion ej dig föra än:
Och är ej blott en feberilning kraften
Till stora bragder, hvaraf nu du lifvas,
Bör den bestå vid några timmars uppskof.
Den, som vill skapa en odödlig åra
På häfdens toma blad omkring ett namn,
Ej skrifvet iu deri ännu, han måste
Uthärda större prof än så. Den flamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
