Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af mitt förakt. Men nu jag vet. för visso,
Att endast vänskap för ett menskligt väsen,
Af gudarne förskjutet som af menskor,
Förledt ditt ädla hjerta att försaka,
Hvad ingen af sin nästa kan begära.
Med rörelse min tacksamhet uppväger
Den tunga bördan af min skuld till dig,
För dryg att nägonsin den kan betalas.
Men måDget frö, du utsått i min själ,
En Syrakusa värdig jordmon fuunit,
Och hundrafaldig frukt det bära skall.
Du ser förvånad på mig: vågar knappt
Ditt öra tro, så sannt mitt ord ock låter.
Men jag bör fordra mycket af mig sjelf,
Ty jag begär af andra äfven mycket.
Hör denna sång, som tagit har med storm
Min stolta Lydias hjerta. Tjust hon fann,
Att sådan sång blott diktas af en man.
(Han sjunger).
Jag ej begär att veta
Min dunkla framtids öden
Och vill ej efterleta,
När slut på dera gör döden;
Och hvad helst derpå följer,
Af hopp och fruktan anadt,
Allt det, som grafven döljer —
Jag aldrig efterspanat.
En fråga dock jag ställer
Till himlarne och jorden,
Och visst hon lifvet gäller.
Fanns svek i heta orden,
Som trohet mot mig svuro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
