Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som slumpen af sitt namn förbytt till qvickhet.
Först, när hans lijerta rörts af tusen böner,
När tusen tårar, fallna på lians bröst,
Förmått att derpå minsta intryck göra,
Då är det tid att börja slöseriet
Med klagolåt på himlens hälleberg.
Petrus. Om himlen blifvit hård, hvems är väl felet,
Om icke menskornas, då stenhårdt sinne
Har kräktat in den plats, der hjertan slogo?
Grabbe. Om du blott finge med din veka hand
Ombona vår tids styfva mannuhjertan,
De skulle redas snart till offerlammet,
Som tror sig göra slagtarknifven mjuk
Med suckar och sitt oskuldsfulla blod.
Petrus. I lammets undcrgifvenket naturen
Oss gett en vink, som talar mera tydligt
Än mina fromma önskningar.
Grabbe. Ja väl.
Bevisningen deraf är omotståndlig:
Lid undergifvet som det svaga lammet,
Och utan all barmhertighet du snart
Af ulfvaklor skall varda sönderrifven.
Petrus. Än lefver ju vår ädle biskop Arvid
Som vederläggning af ditt bistra tal.
Hveins sinne var väl fridfullt såsom hans?
Förlåtelse, försoning flödade
Ifrån hans kärleksfylda hjertas djup,
Liksom ur källan vågen, läskande
Den öken, af hvars sand den hotas sjelf!
Och oåtkomlig var till denna stund
Likväl hans mantel för de fräcka händer,
Som bloda allt, hvarvid de vildsint röra.
Och nu, då sjelfva kungakronan sitter
Ej fastare än på en flaggstång hanen,
Då gnisslande han drifves kring af stormen,
Yid bispens mitra man ej vågar röra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
