Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelten Duncker likasom i ett närmare samband med den
afkomling af Cygnamsska slägten, som minnesgod af sina
forfaders gerningar, i • en framtid skulle egna dessa mäns
hågkomst många tankar och ord *).
Vi lemnade Zachris Cygnaeus nyss såsom adjunkt hos
sin sinnessvage fader. Efter dennes död blef sonen den 15
juli 1775 utnämnd till hans efterträdare såsom kyrkoherde
i Mäntyharju föga afundsvärda församling, der de
internationella svårigheterna fortfarande, delvis.i ännu högre grad
än förr gjorde sig gällande, så mycket mer kännbara, som
den nye kyrkoherden var en ytterst känslig, fridfardig man,
hvilken helst egnat sig uteslutande åt sitt predikarekall samt
*) Beträffande den gren af Cygnaeusska slägten, för hvilken Göran
blef stamfader, är att nämna, det hans dotter Katarina Elisabeth, f. 1765*
blef gift med löjtnanten vid karelska dragonerna Johan Poppius samt afled
1835. Den äldre sonen Henrik Johan föddes 1781, blef
protokollssekreterare samt häradshöfding i Lappvesi härad. Han gifte sig med
öfverstelöjt-nant K. R. von Essens dotter Fredrika Juliana, som dog 1S13.
Enklin-gen lefde ända till år 1831. Den yngre sonen Magnus Wilhelm, född den
21 sept. 1783 i Göran Cygnaei senare gifte med Helena Katarina Poppius,
blef student i Åbo 1803 och hofrättsauskultant derstädes 1805. Sin
juridiska bana böljade han 1807 som vice landssekreterare i Kuopio och blef
sedan ordningsman i sagde stad, under det kriget pågick. Med outtröttlig nit
skötte han sin tjenst, lindrande der han blott kunde allmogens betryck och
tunga. Tillika ådagalade han den största oförskräckthet gent emot de
segrande fiendernas öfverdrifna anspråk, så att han en gång lär haft att för
sitt lifs räddning tacka endast Bulatoffs ädelmod. Djerft lemnade han
äfven beskydd åt sina landsmän, då de uppträdde med vapen i hand samt
lyckades undan en saker död rädda den kände partigängaren Olli Tiainen.
Sjelf blef han dock dervid tagen till fånga, men lyckades rymma och
uppnådde armén, hvarefter han öfverfor till Stockholm, dit hans forne chef,
Olof Wibelius äfven begifvit sig. Efter kriget blef han 1S10
landssekreterare i Norrbotten, transporterades 1812 till enahanda tjenst i Westerbotten,
samt erhöll lagmans namn och värdighet under åtnjutande af allmänt
anseende för sitt tjenstenit. I Sverige gifte han sig 1S14 med Ulrika Johanna
Boström och afled den 2S nov. 1852 i Umeå. Han hade fyra barn, hvilka
alla qvarstannade i Sverige. Den äldre sonen Karl Johan, född 1817 blef
faderns efterträdare såsom landssekreterare i Westerbotten; den yn^re Göran
Wilhelm, född 1819, var vice häradshöfding och dog 1865. ’■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
