Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tad nästan såsom ett öfverjordiskt väsende, var hon aktad \
och ärad af sina samtida. Det är utan tvifvel på sin moder 1
dennas förstfödde, högt älskade son Fredrik syftar, då han J
en gång i sina skrifter utbrister: „Jag är viss som om det 1
vissaste, att sådana själar finnas till, så uppfylda af
engla-godhet, att till och med ett skämtande löje riktadt mot en j
medmenniska vore för dem mera motbjudande än offrandet j
af deras lif för dem, som de älska". Detta är dock icke 1
den enda gången denna son bringar sin moders minne den |
varmaste hyllning på ett mer eller mindre direkt sätt. I
I rent yttre förhållanden framstår hon i allmänhet som 1
en lugn och klok qvinna. Något egennyttigt drag hos 1
henne förspörjer man icke. Deremot framträder stundom j
en envishet, som i det längsta trotsar de solklaraste mot- ]
föreställningar och hvars rätta namn torde vara
halsstarrig-het. Vid sådana tillfallen uppträdde hon ytterst
förbehåll-sam äfven mot sina barn och med ett ganska afkyldt
sinnelag. Tilläggas må till hvad verkan det hafva kan, att
universitetets gamle vice kansler i tiden, Alex. Amatus Thesleff
ansåg, att Cygnaeus ärft sitt „exalterade“ lynne af sin moder,
hvilken Thesleff sade sig ha känt som en menniska med
dylika egenskaper. Möjligen hade Thesleff åtminstone till
någon del rätt i sitt omdöme om biskopinnan Cygnaeus.
Att hon dock var den huldaste bland mödrar, sade hennes
barn ur sitt innersta hjerta såväl före som efter hennes
bortgång ur lifvet. i.K n ; 1
Sjelf säger Cygnaeus om sin slägt, att „inbördes
kärlek och förtroende äro det lifselement, uti hvilket alla helst
andas". Och sådant torde förhållandet, oaktadt tillfälliga
störingar, länge hafva varit. Härtill kan läggas systern
Lovises ord: „Wi, som äro ett så språksamt slägte — oss
emellan".* * «. • r • : /: i
I detta, såsom i många andra, inbördes mycket
förtroliga, men för öfrigt mera slutna „slägten" tyckes det, j
som om ett för familjen egendomligt, stundom litet
frispråkigt sätt att uttrycka sig, skulle hafva inrotat sig, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
