Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning till Cygnaei dikt. Man misstager sig sannolikt icke,
om man på grund af sagde minnessång antar, att Cygnaei
första poetiska försök härleda sig från slutet af höstterminen
1825 eller från det derpå följande årsskiftet.
Det kan måhända intressera läsaren att se prof på de
tidigaste versstroferna af Cygnaei hand, så vidt dessa äro
kända. Betecknande nog sakna dessa ögonblickets
utgju-telser — så när som på ett enda stycke — ofvanskrifter.
Dystert börjar ynglingens sånghäfte med följande vers:
Kring mig är natt, och midnatt i mitt hjcrta.
Hvar glädjes ljus ren stormen släckt för mig.
Pä öde stig jag irrar. Gränslös smärta
I systerligt förbund f örenat sig
Med mina ödent trogen intill gr af ven.
Hon svor att följa mig till lands, till hafv en.
En fridens engel sväfvar ner: ett minne
Från längst bortgängnay sälla barndomsdar.
En salig känsla genomfar mitt sinne,
Jag känner mig sä lycklig; som jag var,
Dä barndomsfriden troget bodde inne
I hjertats helga tempelhvalf än qvar.
0 huru annorlunda är jag vorden,
Och himlen of van mig och under jorden.
Jag mins sä väl den tid, dä oskuld klädde
Med sina morgons trålars helga glöd
/ guld min lefnad; då mig dygden ledde
Och ren som solens öga vara bjöd.
Ej fruktan bleka manteln kring mig bredde;
Hvitt var mitt hjcrta, kinden rosenröd.
För ångerns dolkar rosen nu förblöder,
Der liljan växte, nu en af grund glöder.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
